Hans Zingmark, works as a medical doctor at the Department of Internal Medicine, Halmstad Hospital, Sweden. He has been practiced in the hospital since 2010 and became a specialist in Internal medicine in 2018 and in Pulmonary medicine in 2020. Having worked with patients during both the COVID-19 pandemic itself and after the vaccination rollout of novel so called vaccines, Hans gained a wealth of expertise and insight into this situation.. The responsibility of medical doctors to ask the question As a medical doctor, we must investigate whenever we suspect that the symptoms presented by a patient may be due to the side-effects of a vaccine. Central to the doctor’s approach is the need to hypothesize several possible differential diagnoses from a patient’s symptoms, followed by a removal of them one by one through a course of investigation, until only the most obvious diagnosis remains. Based on reported suspected side- effects and the speakers’ own clinical experience, the presentation of unusual symptoms and the existence of vaccine-associated side-effects amplifies the importance of medical doctors understanding that COVID-19 vaccine side effects are indeed a reality. A discussion will also be held as to whether mRNA therapies should be assessed as treatments and not as vaccines. For some time, it has been clear that mRNA therapies do not stop transmission. This also has been made public, such as through hearings in the EU parliament. It has come to light that COVID- 19 mRNA therapies have not even been tested their ability to stop transmission. Widespread evidence shows that they do not. This means that things which have been described as factual are based on false assumptions. Hence, perhaps these previously untested substances should be described as ’a possible treatment for COVID-19’ that require more research and testing, rather than vaccines

Hans Zingmark, arbetar som läkare på medicinkliniken, Halmstads sjukhus. Hans har varit verksam på sjukhuset sedan 2010 och blev specialist i internmedicin 2018 och i lungmedicin 2020. Både under själva
COVID-19-pandemin och efter att de nya så kallade vaccinerna började rullas ut har han behandlat patienter vilket gett honom en unik insikt och nyttiga erfarenheter under rådande situation.
Läkarnas ansvar att ställa den viktiga frågan När vi, som läkare misstänker att de symtom som en patient uppvisar kan bero på biverkningarna av en vaccination så måste vi undersöka detta. Centralt för läkarens tillvägagångssätt är att utifrån en patients symtom parallellt kunna arbeta med flera möjliga differentialdiagnoser och sedan genom undersökning och analyser utesluta dem en efter en tills endast den mest uppenbara diagnosen kvarstår. Med anledning av den ovanligt stora mängden inrapporterade misstänkta biverkningar i kombination med föredragshållarens egna kliniska observ- ationer av symtom och följdsjukdomar sannolikt uppkomna efter genomgångna vaccinbehandlingar poängteras att läkare behöver förstå att allvarliga covid-19-vaccinbiverkningar är en realitet och en viktig differentialdiagnos att överväga. En diskussion kommer också att hållas om huruvida mRNA- terapier bör klassas som behandlingar och inte som vacciner.

Sedan en tid tillbaka har det stått klart att mRNA-terapier inte stoppar smittspridningen av coronavirus. Detta har offentlig- gjorts, till exempel genom utfrågningar av Pfizers egen representant i EU-parlamentet. Det har vid dessa utfrågningar framkommit att COVID-19 mRNA-terapier inte ens har testats med avseende på effekten att kunna stoppa överföring av virus mellan individer. Omfattande bevisning talar i stället för att den allmänna smittspridningen inte alls kan stoppas med dessa preventiva behandlingar. Det innebär att påstående som har beskrivits som sakliga bygger på falska antaganden. Därför kanske dessa tidigare otestade terapier istället bör beskrivas som ”en möjlig preventiv behandling för COVID-19” som kräver mer forskning och testning för att godkännas för bred användning, snarare än som vacciner.